När rösten i radion sa hans namn

Poetens död

jag satt där på cafét
när jag fick höra om poetens död
det var ingen som jag läst
men han hade vunnit priser och sånt

det närmsta som jag kom
det var att jag såg han på tv nån gång
då va han var gammal och sjuk
så det var väl naturens gång

kanske borde man läsa nåt
nåt av det bästa som han skrev
eller kanske bara låta det va
det blir aldrig som man tänkt ändå

jag satt där i mitt rum på röd
när jag fick höra om basistens död
han hade just gjort sitt mästerverk
på väg upp bland stjärnorna

det var som om luften försvann
när rösten i radion sa hans namn
han fick hänga med som helgonbild
under många herrans år

och jag tycker nog du borde höra nåt
av det briljanta som han gjort
det sägs hans öde blev ett spader ess
så det var väl bara dags just då

dina sista rader är dom värda att höra på?
när du skrivit sista ordet, när du gjort allt som är ditt?

kommer någon att minnas sen?
kommer någon att komma ihåg?

 

Varje kväll nånstans

tänk du går genom stan
trumman från torget ekar svagt
och tänk du väljer ett hörn
sänker ett glas in en folktom bar

varje kväll nånstans när du släcker ner
varje kväll nånstans är du där igen

tänk du rullar okänd väg
där alla vägar leder överallt
tänk du hör rälsen slå
utanför flimrar fälten förbi

 

Det dom kallar frid

under gatljus på nattvåta gator
bara bidar min tid
ingen ser och det är bara några kråkor som bråkar
när jag mumlar refrängen för mig själv

kan det va det här dom berättar om, tänkte jag
kan det va det här som allt handlar om till slut
kan det va det här som dom sjunger om bortom moln

med en pale ale en vårdag i haga
och sol till dom som vill ha
dom tatuerade barnen dom viskar
om den gången när tiden stod still

en sten, ett namn, ett datum
tiden rann oss förbi
tror ingen av oss nångång kommer glömma
just den stunden när himlen blev din

 

I skuggan utav tornet

några flyr till baren, några kommer aldrig mer hem
några kommer nära men är ändå alltid långt ifrån

några talar sanning när andra far med lögner och svek
några dom går vilse på väg mot ingen särskild stans

här i skuggan utav tornet kan vi se dom gå förbi
här i skuggan utav tornet där vi tänder ljus ikväll

några dom står nakna när andra bygger murar runt om
några skyndar långsamt, några lever på lånad tid

 

Mantra

vi möttes där på månsken
i hörnet på baren satt han lugnt
han viskade att han visste
att han visste vad alla dårar sjöng

han skulle på nåt möte
med någon han inte kände alls
får bara ta det lugnt nu
det kommer att ordna sig

han sa
tänk att bara leva nu, bara här och nu

han tände en cigarett
luta sig mot mig och log
dom har kallat mig förlorad
dom har kallat mig rebel

nu är jag för gammal för att dö ung
han tog in en runda till
sen var det samma mantra
om och om och om igen

såg honom aldrig mer där bland röster och rök
minnets tysta röst ekar det han sagt
inga måsten, inga krav, bara leva nu

 

Sista beställningen

det rullar in slöjor av dimma
solen gick ner för länge sen
regnet det hänger i luften
över staden som långsamt släcker ner

på kajen står bilar på tomgång
väntar på ingenting alls
här blinkar ljusrör i otakt
och sista beställningen är gjord

sista beställningen är gjord
dricker ur och går hem
sista beställningen är gjord
och vi hör dom sjunga när dom går

tar vägen ankaret, stationen
upp för backen sen bort där förbi

det gamla garaget som faller
i bit efter bit efter bit

 

Världen upp och ner

här i världen upp och ner
är det den blinde som ser
här är frågor svar
och sanningen uppenbar

här är ångest terapi
och äkta kärlek onani
här är frihet inget val
den perverse är normal

sanningar är lögner i världen upp och ner

här i världen upp och ner
är det begravningståg som ler
här är synden ren
och barnens lek obscen

den stummes ord är lag
här har den svage övertag
här är terror religion
att göra inget en ambition